DOMINOBRICKOR

 By Jon Ely  trans* activist poet photographer, sweden Jag ser mina va?nner falla som dominobrickor. Jag ser omgivningen beskylla dem fo?r att ta sig sja?lva pa? fo?r stort allvar. Skaffa dig ett riktigt jobb. Sluta lalla runt. Tror du verkligen att du kan fo?ra?ndra va?rlden? Vi lallar inte. Jag tror helt a?rligt att vi kan. Och det ha?r a?r ett riktigt jobb – det a?r bara ni som ma?ste fo?rsta? det, som ma?ste ge betalt fo?r det riktiga jobb som jag och mina va?nner utfo?r. Jag ser mina va?nner falla som dominobrickor, fo?r ingen tar deras kunskaper pa? allvar. Vi blir bokade att fo?rela?sa, sitta i panelsamtal, ha?lla workshop, blotta allt va?rt inre fo?r en vit och/eller cis-hetero publik som ska ”fa? nya perspektiv” och bli ”normkreativa”. Det a?r sva?rt att sa?tta ord pa? exakt hur kra?vande och utmattande det kan vara att sta? ensam – om det sa? a?r en fo?rela?sningssal, ett kontorsrum hos ett fo?retag eller en scen - och prata om strukturellt fo?rtryck som en sja?lv utsa?tts fo?r. Om det inte a?r ett jobb sa? vet jag inte vad som a?r. Det fra?msta argumentet mot att ”frilansande aktivist” inte a?r ett riktigt jobb a?r kanske att tiden som la?ggs pa? sja?lva genomfo?randet av fo?rela?sning/workshop/panelsamtal a?r sa? kort tid. Men det a?r inte som att vi ga?r upp pa? en scen och snackar i en eller tva? timmar om saker vi inte vet na?got om: informationen och kunskapen vi levererar pa? scen a?r na?got vi har samlat pa? oss under hela va?ra liv. A?r det en fo?rela?sning vi ha?ller har vi lagt ned hundratals timmar pa? powerpoint och manus uto?ver sja?lva inneha?llet i fo?rela?sningen - och ofta sker detta pa? kva?llar och helger fo?r vi beho?ver en annan sysselsa?ttning pa? dagtid som ger pengar till hyra och mat. Ett annat vanligt argument till att vi ska jobba gratis a?r ”Men du tycker ju det a?r kul!”. Som att det inte kan ses som ett jobb om en tycker na?got a?r kul...? Och personligen tycker jag inte det a?r sa?rskilt kul att beho?va upprepa samma sak ga?ng pa? ga?ng utan att na?gon lyssnar och tar till sig; men jag go?r det a?nda?, fo?r att jag ta?nker att va?rlden blir en lite ba?ttre plats. Jag vill heller inte skriva om det ha?r just nu, men jag go?r det a?nda? i hopp om att va?rlden ska bli en lite ba?ttre plats. Vi tackar ja till obetalda uppdrag fo?r att na?gon annan ska slippa, vi undervisar nu fo?r att na?sta generation ska besparas. Det finns ocksa? en ond cirkel i allt det ha?r. A?ven om jag ma?nga ga?nger tackar nej till obetalda uppdrag fo?r att ta hand om mig sja?lv blir min ha?lsa ofta sa?mre. Att normbrytare skuldbela?gger sig sja?lva fo?r att va?rlden a?r skit a?r inget nytt eller ovanligt, tyva?rr. Men just vetskapen om att jag ”har ett val” och ”va?ljer” att tacka nej a?r extra jobbig. Jag ber inte om en revolution (a?ven om det vore bra det ocksa?) men jag ber om uppskattning och att de jobb vi go?r ska tas pa? allvar. Och i den kapitalistiska va?rld vi tyva?rr lever i sa? ber jag om bra betalt. Sluta kalla oss eldsja?lar om det bara a?r tomma ord och ni bara ska sla?cka va?ra la?gor. Allt jag ber om a?r att arbeten som vi la?gger ned va?ra liv i, inte ska bli va?r do?d. Det a?r inte vi som ska skrika ho?gre – det a?r na?gon som ma?ste lyssna. Vi ska inte falla som dominobrickor. Va?ra liv ska inte vara ett fo?rlorat spel.